Hej igen kära blogg!

Det var verkligen ett tag sedan jag skrev och nu tänkte jag ju andvända bloggen som min reseblogg, så det gäller att att ta oskulden ännu en gång. Det är ofta svårt för mig att börja, att komma över första motståndet. Jag har lärt mig genom trail and error att det är bara att sätta igång, det finns inga genvägar och jag kan inte tänka mig till att jag ska göra det kommer inte att få det gjort. Och när jag väl kommer igång är det ju såå roligt. Nu är det bara två

veckor kvar tills jag ska resa, det är en del att ordna innan. I morgon ska jag införskaffa en ny schysst sovsäck och en bra jacka. Och jag behöver även bra sidfickor till min rygggsäck..mmmm ja annars är det inte så mycket kvar. Väntar på biljetten, kan ju vara en fördel att ha. Antar att den kommer i veckan och så är det sist men inte minst min nyá kamera, känns verkligen lyxigt att ha köpt en inte riktigt men nästan digital systemkamera. Ser verkligen framemot att få ta mig an den. God natt!

 

Veronica

7 juni 2007 14:03

fiNA Katarina!!
Så det är dax nu? Härligt!! Plåta mycket (u know I wanna see) men glöm inte betrakta världen utan linsen emellan ; )
Imorgon går flisan ur sjuan och vi föräldrar ombeds att inte komma dit för vi får inte plats i kyrkan : / vadfalls?? vad har hänt?? shit! jag är tonårsförälder!! milda makaroner ; ) Livet är livet...och bara för idag är jag glad att jag är där jag är - hemma och städar, tvättar och packar för helgens konvent i Halmstad *ler stort*
Hoppas vi ses snart!! många varma kramar, Veronica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sa var vi framme vid slutmalet och borjan pa den riktiga vandringen ut  i livet, ajg ar fylld med sa mycket intryck och den ena efter den adnre dycker upp som jag mott pa min vag genom spaninen. Kan du forsta att jag har vandrat nastan 800 km .....he...

Idag motte jag en kvinna och fragade...well Michelle whats your story..och hon borjade beratta. Hon borjade ga Caminon for att bestamma sig om hon skulle leva eller do. Hennes man dog plotsligt efter att de levt ihop  i 40 ar och hon markte att hon h...

...och sa kommer den tomheten i huvudet nar jag satter mig ner och ska skriva, antagligen ar jag precis dar jag ska vara. Vandrar vidare och befinner mig nu i St Maria 50 km fran Santiao de Compostela. I gar at jag avslutningmiddag med nagra av mina...

Jag ar sa full av intryck att jag kanner mig tom pa ord, eller sa ar det sa att jag saknar ord att beskriva det jag upplever. Vi gar upp senare och senare, vandrar kortare och kortare strackor, stannar langre och langre vid varje bar for att rasta, ....

Sitter aterigen i en liten by, nagra restauranger, underbara hus, arkitektur som lamnar mycket over att onska, blommor fargsprakande som en LSD-tripp. Och vi vandrar tillsammans genom dagen pratandes om det som kommer upp. I dag motte jag en Pilgrim ...