Tankte att jag skulle beratta mer om min kottsar som jag har pa fotterna, ner skoterskorna hade jobbat i skift inne pa sjukhuset i  Pamplona kom de men en lapp om aterbesokttid pa mandag. Jag tog emot lappen och med huvudet lutat framat tungt stirrande ner i golvet fortsatte jag med hasande steg med de bandagerade fotter att halta ut fran stellet. Tog mig till ett fik och tenkte vad ska jag gora nu, tva dagar av  vandring och jag kommer inte en meter till i dessa klumpar. Jag tog en espresso och satt mig ner att funderar...da hender det som inte far henda..ur hogtalarna kommer laten...hmmm ni kanske vet vilken...jo All by myself dont want to be all by myself. Ni vet ineldningslaten fran filmen Bridget Jones dagbok da Rene Zellwegger sitter pa golvet och skriver och eter glass till just den laten.

Har skulle man kunna tro att jag borjar se ljust pa livet och borjar skratta, men nej jag borjar faktiskst att grata. Sa jag bestemmer mig for att ga till apoteket koper lite kompresser och annat tillbehor, tar bort de hemska bandagen och beger mig ater ut pa Caminon...och efter det tog mig mina fotter 26 km den dagen. Och nu er jag inne pa min femte dag och det borjar bildas ny hud over den gamla och hoppet har vent ater. Och idag har jag endast gatt en kort strecka och er redan pa plast pa herbarget.

Bon Camino tills vi hors igen!

 

andetag

7 september 2008 19:45

jag blåser mnjukt på dina ömma fötter
jag känner ömt med dina vackra fötter
jag kysser dina härligt trotsande fötter
jag vandrar med dom i tankarna...

jag blev blöt igår av det vackra regnet
jag blev blöt av det vackra i tårarna...
- glädjen överskuggade sorgen -
ett oändligt varmt kärleksfullt farväl...
rosor, liljor vid de innerliga minnena
- tacksamma stilla leenden att ta emot -

en stilla söndag
en skön promenad
ett kort besök vid Brunnen
och känna en evighet med blicken
som förbi gallret och murgrönan
ser det osynliga... -j

http://johnnyiuppveda.bloggagratis.se

 

yvonne

10 september 2008 07:19

allramesta och varmaste kramar

 

syster yster sandra

11 september 2008 15:35

ursch va fint du skriver. jag blir rord till tarar nar jag hor hur du inte gav upp utan gick pa dina ommade fotter anda. Ar verkligen stolt over dig och hoppas att du far ut massor av resan. ta hand om dig och du ar i mina tankar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sa var vi framme vid slutmalet och borjan pa den riktiga vandringen ut  i livet, ajg ar fylld med sa mycket intryck och den ena efter den adnre dycker upp som jag mott pa min vag genom spaninen. Kan du forsta att jag har vandrat nastan 800 km .....he...

Idag motte jag en kvinna och fragade...well Michelle whats your story..och hon borjade beratta. Hon borjade ga Caminon for att bestamma sig om hon skulle leva eller do. Hennes man dog plotsligt efter att de levt ihop  i 40 ar och hon markte att hon h...

...och sa kommer den tomheten i huvudet nar jag satter mig ner och ska skriva, antagligen ar jag precis dar jag ska vara. Vandrar vidare och befinner mig nu i St Maria 50 km fran Santiao de Compostela. I gar at jag avslutningmiddag med nagra av mina...

Jag ar sa full av intryck att jag kanner mig tom pa ord, eller sa ar det sa att jag saknar ord att beskriva det jag upplever. Vi gar upp senare och senare, vandrar kortare och kortare strackor, stannar langre och langre vid varje bar for att rasta, ....

Sitter aterigen i en liten by, nagra restauranger, underbara hus, arkitektur som lamnar mycket over att onska, blommor fargsprakande som en LSD-tripp. Och vi vandrar tillsammans genom dagen pratandes om det som kommer upp. I dag motte jag en Pilgrim ...