Det ar nagot speciellt med hettan som slar emot mig nar jag kommer av vid stationen. Taget bromsar in precis enligt tidtabellen..14.04 efter att ha lamnat Moskva 21.35 den 26 juni. Huvudet ar fullt av intryck och det ar svart att salla i allt och veta vad jag ska skriva eller vart jag ska borja. Jag ar ju sa fascinerad av siffror, Mongoliet ar lika stort som 3 Frankrike och med 2,8 milj innvanare, de flesat boende i sina Jurtor. Iglooliknadne taltsaker, jag bodde i en i ett par dagar och det var helmysigt. Och befinner man sig i Mongoliet har man langst i fran havet pa hela jorden. Ja hur vart nu svenskan..ja ni forstar sakert. I gar hade jag en hemsk dag, saknade er och kande mig ensam sa ensam. Sa dar resensam som jag har upplevt nagra ganger, ser alla som reser tillsammans och tycker att jag tranger mig pa och blablabla sager mitt huvud. Men da messar jag er och ni finns der hela tiden och da blir livet lattare och ensamheten mindre tung. Landskapet som jag akte genom fran Mongoliet till Kina var underbart, fort stapp och berg, sedan Gobioknen och nar vi narmde oss Kina kom bergen och mycket vatten. Infarten till bejing var inte vacker, mycket skrap overallt. Kom ut pa statione och det som slog emot mig forutom hettan var att det var sa reent pa gatorna och hoga, hoga byggnader. Lite som att komma till Singapore. nu ska jag ut och uppleva beijing,,ha det bast.