Det ar nagot speciellt med hettan som slar emot mig nar jag kommer av vid stationen. Taget bromsar in precis enligt tidtabellen..14.04 efter att ha lamnat Moskva 21.35 den 26 juni. Huvudet ar fullt av intryck och det ar svart att salla i allt och veta vad jag ska skriva eller vart jag ska borja. Jag ar ju sa fascinerad av siffror, Mongoliet ar lika stort som 3 Frankrike och med 2,8 milj innvanare, de flesat boende i sina Jurtor. Iglooliknadne taltsaker, jag bodde i en i ett par dagar och det var helmysigt. Och befinner man sig i Mongoliet har man langst i fran havet pa hela jorden. Ja hur vart nu svenskan..ja ni forstar sakert. I gar hade jag en hemsk dag, saknade er och kande mig ensam sa ensam. Sa dar resensam som jag har upplevt nagra ganger, ser alla som reser tillsammans och tycker att jag tranger mig pa och blablabla sager mitt huvud. Men da messar jag er och ni finns der hela tiden och da blir livet lattare och ensamheten mindre tung. Landskapet som jag akte genom fran Mongoliet till Kina var underbart, fort stapp och berg, sedan Gobioknen och nar vi narmde oss Kina kom bergen och mycket vatten. Infarten till bejing var inte vacker, mycket skrap overallt. Kom ut pa statione och det som slog emot mig forutom hettan var att det var sa reent pa gatorna och hoga, hoga byggnader. Lite som att komma till Singapore. nu ska jag ut och uppleva beijing,,ha det bast.

 

Celai

6 juli 2007 17:36

va kul att läsa,Katarina! Vilka upplevelser du är med om, låter så fantastiskt i sin "annorlundahet". Även de där dagarna när det är riktigt tungt och ensamt blir i efterhand lite småkomiska minnen, iaf har det varit lite så för mig. Mongoliet låter lika magiskt som jag föreställt mig. Bara att du får se och uppleva de delar av världen som trots allt inte jättemånga besöker, och som ändå är en så stor del av vår planet, tycker jag är fascinerande! Är det Peking som gäller nu, eller? Ska bli kul att fortsätta följa dig på resan.Varma kramar Cecilia

http://celai.bloggagratis.se

 

yvonne

7 juli 2007 02:19

älskade katti min vän! har haft datahaveri några dagar, så enormt att äntligen komma in o få ta del av allt du berättar... du har en fantastisk förmåga att beskriva det du ser och upplever, och som vanligt - jag fascineras sååå av dina kunskaper!!!!
här i södra delen av sveriget är vi nästan översvämmade av allt regn, hörde på rdion att man avråder folk att åka till malmö....
har jobbat i sociala jouren i Lund, och gör så resten av helgen.
Många varma kramar i efterskott till ett nytt år i ditt liv! Må det fortsätta lika innehållsrikt som det börjat, om du så önskar o orkar....
Du berättar mycket, men hur känner du dig, hur mår du?
Nu ska jag gå och lägga mig, lyssnar på en ganska fantastisk bok; Per Petterson¨s "ut och stjäla hästar", Lassgård läser, och jag myser... massor av kärlek - din yvonne

 

Virre Stirre

7 juli 2007 16:14

Hola amiga! Jag skickar en grattiskram i efterskott! Åååhhh så spännande din resa verkar och kul att få följ dig via din blogg. Vi hade det fina fisken i Italien, jag blev galen av alla roliga affärer och Oscar hög av allt kaffe. Fille var herre på täppan hemma hos mormor och morfar. Tänkte på dig på midsommarafton och skrockade lite för mig själv. :) Ska bli kul att kika på bilder sedan. Kramisar från Veronica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sa var vi framme vid slutmalet och borjan pa den riktiga vandringen ut  i livet, ajg ar fylld med sa mycket intryck och den ena efter den adnre dycker upp som jag mott pa min vag genom spaninen. Kan du forsta att jag har vandrat nastan 800 km .....he...

Idag motte jag en kvinna och fragade...well Michelle whats your story..och hon borjade beratta. Hon borjade ga Caminon for att bestamma sig om hon skulle leva eller do. Hennes man dog plotsligt efter att de levt ihop  i 40 ar och hon markte att hon h...

...och sa kommer den tomheten i huvudet nar jag satter mig ner och ska skriva, antagligen ar jag precis dar jag ska vara. Vandrar vidare och befinner mig nu i St Maria 50 km fran Santiao de Compostela. I gar at jag avslutningmiddag med nagra av mina...

Jag ar sa full av intryck att jag kanner mig tom pa ord, eller sa ar det sa att jag saknar ord att beskriva det jag upplever. Vi gar upp senare och senare, vandrar kortare och kortare strackor, stannar langre och langre vid varje bar for att rasta, ....

Sitter aterigen i en liten by, nagra restauranger, underbara hus, arkitektur som lamnar mycket over att onska, blommor fargsprakande som en LSD-tripp. Och vi vandrar tillsammans genom dagen pratandes om det som kommer upp. I dag motte jag en Pilgrim ...